François Calmard, del 5

Till Minne av François Calmard

François Calmard var en helt vanlig ung grabb i 17 års ålder i början av revolutionen. François var inte en patriot eller något liknande men när François hörde om revolutionen så ville han göra allt för att göra ett jämständigt Frankrike. François ville att alla skulle ha det bra och att ingen ska behöva svälta, för om ingen skulle vara väldigt fattig så skulle det vara mycket mindre brott och sådant för människor var ju tvungna att stjäla så att de skulle kunna försörja sig och sina familjer.

Hundratals personer dog under revolutionen, i början när det vanliga folket skulle hämta vapen och krut så dödades flera människor av de vanliga personerna alltså inte adeln o kungen så de blev färre och svagare men de lyckades i alla fall få ut sin vilja.

Revolutionen var i ca tio år. Under dessa år hände det väldig många saker i Frankrike t.ex. när Bastiljen stormades, krig mot flera länder och Skräckväldet. Det hände mycket flera saker som Frankrikes nya flagga, nationalsång och nationaldag som ursprungligen kom från 14 juli 1789 men de sakerna som man tänker på mest när man säger franska revolutionen är nog skräckväldet och när Bastiljen stormades.

Stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789 brukar ses som början av den franska revolutionen. Under stormningen av Bastiljen var alla människor väldigt rädda för det var ju i början av revolutionen, människor visste inte vad som skulle hända alltså ifall de skulle bli dödade på en dag eller ifall de skulle få igenom sin vilja. François Calmard var en väldigt ung och stark man med ett väldigt stort självförtroende. I början av revolutionen var François endast 17 nästan 18 år men ändå så åkte François från sin lilla by utanför Paris intill Paris för att demonstrera och starta en revolution för att Frankrike skulle bli ett bättre land. Stormningen av Bastiljen var hemsk man fick se många hundra människor dö för att få sin frihet, och det fanns barn som dog utan ens att de visste vad de höll på med.

Skräckväldet införde 23 augusti 1793 en allmän värnplikt i Frankrike. Stora arméer bildades men de förlorade många slag. Det blev inbördeskrig i Frankrike och regeringen blev tvungen att ta till allt hårdare metoder mot upproren. De ledande revolutionsmännen satte nu officiellt ”Skräcken på dagordningen”. Försvar mot inre och yttre kontrarevolution var Skräckväldets motivering. Under det år då skräckmännen satt vid makten avrättades i Paris mellan 1660 och 4000 människor med giljotin och det är väldigt konstigt att så många människor kan dö för att regeringen trodde att han eller hon var ett hot eller något liknande.  Främst avrättades människor ur det tredje ståndet de vill säga bönderna och alla andra som var underklassade alltså de som inte var adel eller präst . Men alla dömdes inte till döden i revolutionsdomstolen, tjugofem procentblev fria. 

François Calmard dog när han var 59 år gammal och han var en frisk man men en dag så blev han väldigt sjuk och hans familj gjorde allt men sjukvård hann inte i tid François var redan borta, han var inte vid liv. Man vet inte hur François dog men man tror att det var pågrund av åldern.

Francois Calmard, del 4

Jag har flyttat in till Paris ifrån byn på landet. Jag har inget arbete, jag flyttade endast med min fru och mitt barn. Jag har flyttat till en lägenhet som ligger i centrumet i Paris det är ett fint område fast det är väldigt svårt att klara sig för att det är dyrt så jag får satsa hårt för att hitta jobb och så måste jag tjuva oftare. Min fru söker jobb och mitt barn är sex år gammalt. Ifall jag och min fru får jobb och om jag fortsätter att tjuva så kan vår älskade son gå i skolan och få en utbildning.

Det är äntligen slut på revolutionen. Men nu så avrättas flera människor utan någon anledning, de som är mäktiga är rädda för att de människor som har mindre makt ska få större makt än de själva.  Flera präster och adlar avrättades utan någon anledning. Det här kallas skräckväldet och det pågick i ca ett år, mellan 1793-1794 och det var väldigt jobbit mitt barn var 6 nästan 7 år och han fick gå igenom så mycket för han såg ju blod nästan vart än han gick.

Napoleon

Napoleon är en kort, smart och mycket stark man som föddes den 15 Augusti 1769 i Ajaccio, Korsika. Korsika är en ö som ligger i Medelhavet och ön tillhör Frankrike, Napoleon flyttade till Frankrike för att väldigt många personer kom till Korsika för att plundra. Napoleon kom till Paris i oktober år 1795. Napoleon var gift med Josephine de Beauharnais i 13 år från 1796-1809.

År 1799 så blir det statskupp i Frankrike och det var då Napoleon fick makten i Frankrike. Napoleon var en väldigt självisk man, år 1804 krönade han sig själv till kejsare och påven satt bara där fast det skulle vara påven som krönade Napoleon.

Jag var inte aktiv under slaget i Austerlitz i Österrike men jag hörde att det kallades de trekejsarslaget och det var Ryssland (Alexander I) och Österrike (Frans II) mot Frankrike (Napoleon I). Napoleons Frankrike vann kriget.

År 1812 så var jag 40 år gammal och min fru var 39 år gammal och vår älskade söta son hade blivit vuxen han var 25 år gammal. Det var krig emellan Ryssland och Frankrike och jag var aktiv i det här kriget och det var ett väldigt tufft krig men Ryssland var smarta och använde brända jordens taktik så när vi skyndade emot Ryssarna så var de inte där, flera människor dog av svält och jag hittade lite mat så jag gömde det och jag började åka tillbaka till Frankrike och jag hade mat för att det var ju en långväg tillbaka. När jag kom till havet så träffade jag några andra personer som också skulle tillbaka till Frankrike och de var adlar så jag fick  åka tillbaka med dem. Det tog flera dygn innan vi kom fram till Paris. är jag kom fram så gick jag hem direkt och där var familjen hemma och de satt och åt, när jag kom hem så sprang jag fram och hälsade på dem och jag och de var så glada för jag har varit borta ifrån familjen ganska ofta. Jag vet inte hur kriget slutade men flera år senare kom en vän till mig som hade stridit ända tills nu alltså år 1815 och han sa att det inte gick bra men att det fortsatte kriga och det blev ett stort krig med flera olika länder som var inblandade i detta krig. Napoleon dog år 1821 den5 maj i Santa Helena, Napoleon hade blivit skickad dit. Napoleon tvingades abdikera och leva i exil på Elba och ett par år senare kom han tillbaka till Frankrike och han blev fångad och då var han tvungen att leva sitt liv i Santa Helena.

Jag tycker att Napoleon var lite för mycket inriktad för att kriga hela tiden, han var väldigt våldsam. Jag fattar inte varför jag har stöttat honom under alla dessa krig. Jag har blivit en gammal man nu, jag är ca 43 år gammal och hela mitt liv har varit onödigt jag har inte levt fritt jag har gjort allt jag kan för att hjälpa Frankrike.

Francois Calmard, del 3

Äntligen börjar samhället bli bättre. Det är beviset på att folket kämpat för något och nu får vi det vi har väntat på. Adlarna har förlorat nästan allt, från att vara bland de rikaste till att bli fattiga som alla andra. Men adlarna har kvar kläderna de hade förut men de kan inte längre komma och ta ut skatter utav oss bönder. Många präster blev huggna och kungen blev tagen på bar gärning. Kyrkan blev statlig för att kyrkan var ju rik och de kan ju betala till staten ifall de var så rika. Kungen försökte fly men så dum som kungen är åkte han i en väldigt fin vagn och kungafamiljen hade fina kläder och sådant som rika personer har. De fick hjälp av svensken Axel Von Fersen. Axel skulle hjälpa de att fly men de lyckades komma till vagnen och han som skulle köra kungafamiljen kollade på en krona så såg han kungen och då förstod han att det var kungen så tog föraren kungafamiljen och då sågs kungafamiljen som förrädare. Kungafamiljen fångades och Ludvig XVI avrättades i giljotinen pågrund av att han var förrädare och för att man var rädd att andra länder skulle vilja kriga emot Frankrike pågrund av kungen. Kung Ludivg XVI avrättades den 21 Januari 1793.

Marseljäsen är Frankrikes nationalsång och den skrev natten mellan den 24- 25 April 1792 av en officer i revolutionsarmen, Claude Joseph Rouget de Lisle , som ett uttryck av  patrotism efter krigsförklaringen mot Österrike den 20 April. Frankrikes nationaldag är en helgdag och firas den 14 juli efter stormningen av Bastiljen år 1789 vilket inledde den Franska revolutionen. Det är därifrån som namnet Bastiljdagen kommer.

Jag är väldigt glad att jag är tillbaka till familjen och alla nära och så jag väldigt glad att jag kom tillbaka levande, det var ju hur många som helst som blev dödade där borta under revolutionen. Jag har saknat familjen och det har varit konstigt att vara så långt i från familjen och så länge, jag har aldrig varit borta ifrån familjen.

Nu är allt slut folket har fått som dem vill det har blivit mer jämnlikhet.

 

Francois Calmard, del 2

14 Juli 1789

François Calmard

Idag så har det inte hänt något speciellt om jag inte tänker på att jag hittade 100 sovs medans jag jobbade på åkrarna, det är ca 5 månaders lön för en småbonde. Jag hörde också att det hade hänt något, det var något stort. Något om någon revolution mot staten och Kungen. Det var Frankrikes folk mot de stora och rikare människorna Adeln, Kungen och Kyrkan. Jag är inte aktiv i det hela men jag vill ju också att det ska bli rättvist och inte att kungen, adeln och Prästerna ska få äta och göra vad de vill medan vi småbönder endast får ett bröd per dag och så kan vi tyvärr inte köpa saker till våra barn. Jag ska åka iväg till Paris och delta aktivt i revolutionen.

När jag kommit fram till Paris så sammanlades flera hundra tusen människor för en revolution. Vi gick iväg till invalidhotellet för att hämta vapen. När vi hade kommit fram till invalidhotellet så fick vi endast tag på ca 30 000 gevär och ett par kanoner. Vi började gå till Bastiljen för att vi trodde att det fanns vapen och ammunition i Bastiljen. Bastiljen var en medeltida fästing som nu användes som fängelse åt förnäma fångar. Bastiljen förvarades av bara några hundra äldre soldater.

När vi kom fram till Bastiljen så skrek vi för att de skulle öppna och låta oss få vapen och de lyssnade inte på oss de ville förhandla med oss. När två män lyckades klättra över vindbryggan så att vi skulle kunna komma in och hämta vapen och ammunition så öppnade de eld. De började skjuta och vi visste inte vad vi skulle göra, många människor dödades och många blev skadade. När vi såg på att det var flera som dödades så blev vi väldigt mycket argare, varför skulle vi dö för att få frihet, När kanonerna var igångsatta så började vi skjuta mot bastiljen. Vi avlossade flera skott och de kom mot fästingens port. Då tappade Bastiljens befälhavare fattningen helt. Han tog upp en vita flagga och det betyder fred. Han släppte in oss och vi tog för oss av alla vapen.

Medans vi stormade Bastiljen så tänkte jag på min familj och hur alla mådde men jag hade ju inte svårt med pengar eftersom att jag var tjuv men jag ville att alla skulle må bra och att alla skulle ha det lika bra.

Eden i Bollhuset var den högtidliga ed ledamöterna i den franska nationalförsamlingen svor den 20 juni 1789 att inte åtskiljas förrän de givit Frankrike en konstitution. Jag var inte där då de flesta av oss som är här nu idag svor en ed i Bollhuset, jag var hemma i byn.
De sägs att kungen inte vet att det är revolution i Frankrike och det är väldigt konstigt för att det är ju kungens plikt att veta vad som händer och sådant i landet man styr.

François Calmard

1789 8 Mars 18:48

Mitt namn är François Calmard och jag är sjutton år gammal. Jag bor med min familj i ett litet hus i en by strax utanför Paris men jag känner till Paris gator mycket väl. Min familj består av 6 personer Mamma, Pappa och min älskade fru och min vackra stiliga tvååriga son. Jag jobbar på åkrarna och så är jag tjuv. Jag gillar att jobba på åkrarna och så gillar jag att spendera tid med familjen. Jag bor i ett fint och rent hus men det är fortfarande lite trångt eftersom vi är sex personer och huset är inte så stort.

 

Under dagarna så brukar jag vara ute på åkrarna eller spendera tid med familjen men åtminstone två timmar av min dag ägnar jag åt av att tjuva. Mina dagar brukar vara ganska roliga för jag jobbar på åkrarna så jag tjänar pengar och det är kul och det är roligt att spendera tid med barnen och så gillar att tjuva saker det är som en hobby.

När jag var yngre så bodde jag med min morfar eftersom min mamma och pappa visste att det skulle bli bättre för att min mamma och pappa visste att de inte skulle klara av att försörja mig och min morfar var rik. Han bodde i Paris men när jag blev 13 så dog han och då var jag tvungen att flytta tillbaka till min mamma och pappa, det var då jag började tjuva. Jag visste att jag var tvungen att börja tjuva för att klara mig och så började jag och efter ca tre månader i byn hittade jag en fin och snäll tjej. Hon och jag fick barn direkt. Hon heter Leona Pierre hon är också sjutton år gammal. Jag tjuvade så ofta det gick. Jag fick jobb på åkern av en storbonde exakt när jag fick reda på att Leona var gravid, så jag började jobba som 15 åring. Jag jobbade hårt och sparade pengar och så fortsatt jag att tjuva så det blev mycket pengar.

Jag vill bli en rik man och så vill jag äga ett maffia gäng så de kan göra jobben och jag får hälften av sakerna och dem som gjort uppgiften får en fjärdedel var för jag skulle bara skicka iväg två åt gången men det skulle kunna hända att jag skickar iväg fler om det skulle vara något stort uppdrag. När jag blir äldre vill jag göra allt som krävs för att göra så att mina barn och Leona mår bra och så att de blir glada. De ska kunna äta sig mätta och kunna göra lite fler saker för det finns inte så mycket att göra här i byn. När jag blir äldre så ska jag flytta in till Paris med Leona och barnen och våra föräldrar fast de skulle nog inte vilja eftersom de skulle förstå att vi inte skulle kunna försörja alla men efter ett eller två år så skulle vi bli rika och då skulle vi att ha ett större hus och då så skulle våra föräldrar kunna flytta in ifall de ville utan att tänka på pengar eller något sådant. Jag vill att min dröm ska bli sann eftersom jag mådde bra när jag bodde med min morfar och jag är inte till för att bo i någon by eftersom jag är uppvuxen i innerstan i Paris och jag är inte van vid att bo litet och gå runt med samma kläder och sådant.