Antoine Juzeau, del 5

Antoine Juzeaus bok blev senare hittad av en av hans vänner efter att Antoine själv stupat. Jag ska skriva om hans tankar runt revolutionen. Det kommer mest vara korta utdrag av hans bok.

”Kungahuset gör inget för att hjälpa oss och vi har så lite mat att jag är förvånad att jag inte redan är död. Allt är Adelns fel. Om de skulle kunna bidra vore det inte lika jobbigt att leva.”

Det här var nog det största skälet till revolutionen: Kungen gjorde inget och det gjorde folk sura. Men det var mer än en anledning. Adelns privilegier var en av de andra anledningarna. Att de hade alla pengar men inte betalade skatt.

”Vad kungahuset gör och inte gör skiter jag i om det inte bara varit för att läget varit så dåligt. Om bara inte skörden slagit fel och vintern varit så miserabel skulle jag inte bry mig så länge jag har det anständigt.”

Ännu en anledning ser vi här. Vintern och skörden var det sämsta som kunnat hända vid ett redan så ostabilt läge där folk behandlades dåligt.

Dessa anledningar var nog de mest korrekta till att revolutionen startades: dålig skörd, lång vinter och sen kungahusets och adelns privilegier. Vi ska titta vidare på revolutionens påverkning av människorna i frankrike.

”Alla är glada att revolutionen har börjat och kungahuset faller men jag undrar vad som kommer att hända efter att det fallit. Förmodligen blir det bättre.”

Till en början var det positivt efter och under revolutionen för många bra lagar stiftades och vissa består än idag som t ex:

Män är födda och fortsätter vara fria och likar i rättigheter.

Vilket är en av de viktigaste lagarna vi har i det moderna läget.

 

Antoine dog i Waterloo och det ända han lämnade efter sig var den här boken.

Antoine Juzeau, del 4

All denna död. Så många döda och det fortsätter bara flera hundra döda men de fortsätter fortfarande. Hur kan man inte sätta ett stop för det hela. Varje dag dör människor men jag hoppas att det slutar snart.

Det är inte slut än men alla är trötta på all död. Jag hoppas att det slutar snart.

Jag hörde att Napoleon var på väg hem i Paris och såg ett uppror mellan kungatrogna och de regerande. Han vann genom att ladda kanoner med gevärskulor och skjuta mot de kungatrogna.

En sådan man kan vi behöva som styr det här landet. De regerande må vara bättre än den förra kungen men inte bättre än vad som skulle kunna vara. Jag hoppas han kommer till makten men det kommer nog inte att hända eftersom regeringen har folkets stöd.

Det har varit mycket prat om Napoleon på senaste tiden: han gifte sig med Josephine och liknande. Jag brukar inte bry mig så mycket om rika jävlar och vad de har för sig men Napoleon är nog den enda som jag skulle stötta som ledare.

Den nya statskuppen kom faktiskt som en glad nyhet när jag hörde att Napoleon ledde den. Jag har inga exakta fakta bara rykten och viskingar. Han kaske är den som kan få ordning på landet efter regeingens skräckvälde.

Nu har Bonaparte krönt sig själv till kung. Det må vara lite för mycket och jag börjar tro att den lille mannen inte är riktigt frisk. Men hursomhelst är jag väl gammal nog för att gå med i armén det är ju inte som jag har något kvar att leva för ändå så det passar mig ju perfekt.

Jag packar bara den här boken och några få personliga saker nu. Jag ska skickas ut på korståg med Napoleons armé.

Jag ska ut i strid nu. Det kommer förmodligen inte hända så mycket men detta kan var min sista sektion i boken.

Antoine Juzeau, del 3

För mig har allt gått bra sen jag senast skrev. Bara några månader efter Bastiljén splittrades det rövarband som jag tillhörde.

Allt fortsätter som vanligt och jag och min pappas gård har fått in ett till djur. En häst som vi hoppas ska producera fler hästar. Om det blir för många kan det bli problem eftersom vi fortfarande knappt har nog med mat.

National konventet har skapats.

Vi vanliga arbetare kan äntligen få något att säga till om. När den sista dagen av monarkin kommer ska jag vara den första att jubla. Vi har det fortfarande dåligt med mat men nu kan vi ge mat till det föl som är på väg.

Det blir sakta värre med en kommande vintern men vi kan nog klara oss. Med lite tur kanske fölet överlever.

Jag har mött en dam sedan jag senast skrev. Hennes namn är Marie-Élise och hon kommer från en ganska rik familj. Hennes far är en avlägsen släkting till en adelsman så därför behandlas de lite bättre än resten av oss. Men även denna orättvisa kan jag överse pågrund av hennes skönhet. Vi kommer att träffas oftare och oftare om allt går bra och tillslut kommer jag nog att fria till henne.

Folk börjar avrättas nu. Adel som bonde rik som fattig. Alla som de paranoida ledarna av national konventen kan peka sitt långa finger mot blir dödade. Jag fruktar nästan mitt eget liv.

Idag friade jag till Marie-Elise och till min lycka sa hon ja. Jag är verkligen glad att hon gick med på det. Det visar att det även finns gott i rika personer.

Min far ska över dit och ge sitt samtycke om en månad. Tills det kommer vi träffas mer än någonsin.

Jag vet inte ens hur jag finner kraft för att skriva just nu. Min far var hos Marie-Élise för att ge sitt samtycke. På väg ut ur huset där jag skulle möta honom kom det soldater marscherandes mot huset. Jag kände hur min insida frös till när de gick förbi min far och stannade. Han pratade med en av soldaterna som sedan gick vidare mot Marie-Élises hus. När min far kom tillbaks till mig sa han bara:

• Vänd dig om, gå och titta aldrig tillbaks.

Jag frågade om han inte hade gett sitt medgivande. Jag vände mig om och såg soldaterna stanna framför Marie-Élises hus. Mitt hjärta sjönk när de slog in dörren på huset och kom utbärandes på hela hennes familj. Jag försökte vända mig om men min far tog tag om mig med mer styrka än jag någonsin sett honom använda mot något eller någon och föste mig framför sig.

Kungen har förlorat all sin makt med hjälp av sin flykt och hålls nu som fånge. Det är bara en tidsfråga innan folket börjar se honom som en belastning och avrättar honom.

Jag har fått nyheten om att Marie har avrättats i sin cell. Det som först var sorg har blivit vrede. Det är delvis kungens fel men mest av allt är det nationalkonventets fel. Deras paranoia och missriktad rättvisa har lett till mitt livs kärleks död. Jag har också fått nyheter om att kungen ska avrättas. Det är bara rätt men jag kan inte sluta tycka synd om Marie-Antoinette hur mycket jag än vill.

Hennes sorg måste vara nära min men hon kommer i alla fall få dö efter sin make medans jag måste leva vidare.

Jag har just kommit tillbaka från kungens avrättning och hans sista ord önskar jag att jag hört. Den sista franska monarkens ord innan han dog. Även fast jag och min far var bland de längst fram hörde jag fortfarande inte. Men jag fick med mig en pappersbit med kungen blod på. Det kommer aldrig glömmas.

Det här kommer vara mitt sista inlägg i denna bok. Min far har just dött och begravits. Men jag kan inte känna något längre. Min far är död så är också  min älskade Marie-Élise.

Nu har jag inget mer att leva för. Jag har bestämt mig, jag ska döda ledaren av nationalkonventet. Men om jag känner till honom kommer aldrig detta mordförsök komma ut i ljuset för att folk inte ska få liknande idéer.

 

Antoine Juzeau, del 2

Denna gång skriver jag i lycka. Det som måste ha varit ett av guds verk hände idag.

Bastiljen, denna symbol över enväldigt härskne föll idag.

Detta var någonting som jag hoppats på att leva för att få se och inte minst ta del av. Mycket har hänt sedan jag blev en medlem av det rövarband som kallar sig (namn). I gänget delas vi upp i tre grupper: Ledaren, gängmedlem och springpojke. Jag är fortfarande springpojke och springer mest enkla ärenden eller ficktjuvar rika personer. Men även om jag inte är i någon värst bra status position så informeras jag ändå om allt som gänget vet.

Såklart var jag närvarande när bastiljen föll. Jag var en av de som kämpade på fronten. Mitt under striden blev jag dock träffad i armen av ett gevär. Trots min skada fortsatte jag tills bastiljen fallit.

Det var bara ett slag mot monarkin, nu när folk är säkra på att få ändring kommer fler upptåg ske kan jag säga med stor säkerhet. Jag hoppas bara jag överlever för att vara med om slutet av detta.

På andra fronten har jag och min pappa det fortfarande dåligt men inget har blivit värre. Vi har råd med bara det nödvändiga men eftersom jag har blivit bra på ficktjuvning har vi fått in lite mer pengar. Även om jag måste stjäla från de som kan få oss dödade är det en risk jag är villig att ta.

Djuren håller sig vid liv men de flesta börjar se magra ut. Om bara kungen knde se ner från sin tron och se hur alla har det.

Jag är bara glad att bastiljen har fallit och nu ska jag sluta skriva för att gå på fest för att fira. Det kommer inte finnas mycket mat dock…

Gissa vems fel det är.

Antoine Juzeau

Mitt namn är Antoine Juzeau. Jag är 19 år gammal och är bonde. Jag bor ensam med min far efter att min mor dött föra vintern. Vi bor enkelt i ett litet hus med tre rum och sköter den lilla mark vi har. Jag gör vad som helst för att säkra min och min fars överlevnad men nu är det ända skälet att jag fortfarande lever tack vare min bror som flyttat in till staden och jobbar åt en adelsman. Eftersom han får lite mer pengar än oss skickar han allt som blir över till oss. Vi har snart sparat ihop nog med pengar för att köpa en till ko, men det kommer dröja någon vecka. Vi behöver den desperat men vi har knappt nog med pengar till mat så det kanske tar ännu längre tid ändå om vi har otur.

Jag kommer skriva i den här journalen när jag känner för att jag måste skriva ner något på papper.

Idag dog en till häst av hunger och jag och min far fruktar att vår get kommer dö härnäst. De goda nyheterna är att vi kommer kunna äta kött för ett tag men vi kommer inte att kunna så lika mycket. Om bara inte adelsjävlarna kunde betala sin del av skatten så skulle vi kunna ha råd med nya kläder och boskap.

Någonting måste ändras eller så kommer jag starta ett uppror ensam eller inte det svär jag vid.

De kan sitta där och äta sitt kött och bröd, Men om vi måste sitta här och svälta eller frysa ihjäl då fan, Sacre bleu. Om det finns någon chans att sparka till de i deras arroganta arslen så skulle jag ta den. Jag måste nog skaffa ett jobb inne i stan snart, men jag vill inte lämna far ensam på gården, han harr sett bättre dagar.

Jag vet inte riktigt om det är en bra eller dålig sak men vad som hände idag kan ha ändrat mitt öde.

När jag hade kommit in till staden för att söka efter jobb gick jag in på ett bageriför att fråga de om jobb. När jag kommit ut efter att de sagt nej, såklart, kom en en mystisk man i huva ut och frågade om jag ville ha jobb. Jag sa javisst men frågade vad för slags jobb.

Då svarade han bara, ”Lite tjänster här och där som ingen annan behöver veta om.

Jag förstod att han menade brottsliga tjänster men om det är det som krävs för att överleva kommer jag att göra det utan att tveka.